Miyah

jobbade igår. william körde hem mig runt fyra sen ringde han runt halv fem igen. och vi la inte på förrän klockan ett halv två idag. sju åtta timmar i telefon nonstop inget undantag, vad fan pratade vi om egentligen. jag minns inte men jag vet  att vi skrattade en del fulade oss snackade så djupt som bara vi två kan och kom in på ämnen som fick mig att gråta first time. "miyah du vet hur mycket jag tycker om dig". han fattade verkligen inte alltså.
iallafall. vi umgicks mer i våras vi träffades och pratade mycket mer än vad vi gör nowdays men det spelar ingen roll för vi står varandra så mycket närmare idag än vad vi gjorde i maj månad. vi behöver inte prata varje dag träffas varje dag för att veta var vi har varandra, we just know. fan va jag inte vet vad jag hade gjort utan dig. känns som att ingen känner mig bättre än dig jag tror inte att någon gör det heller, du ser igenom mig.

som en bästa vän