tjugonioende dagen.
jag kommer aldrig igen få känna dina läppar emot mina, och jag kommer aldrig mer somna med dig jämte mig medan du håller om mig. jag kommer heller aldrig mer få känna mig så otroligt älskad av dig. jag kommer aldrig mer känna den känslan av att ligga i mörkret och dela hemligheter. för det är något speciellt med att prata rakt ut i mörkret. jag kommer heller aldrig känna det sambandet och den samhörigheten du och jag alltid delat.
jag kommer aldrig igen få känna av dem tecken du visar på att jag är din värld, ditt hjärta och att jag aldrig kan bli ersatt.
jag kommer aldrig igen få känna av dem tecken du visar på att jag är din värld, ditt hjärta och att jag aldrig kan bli ersatt.
men
jag kommer heller aldrig igen få känna dina hårda slag. jag kommer aldrig mer behöva stå ansikte mot ansikte med en parasit som försöker suga ur mig mitt jag. jag kommer aldrig igen behöva vara rädd för vad jag gör eller vad jag säger. jag kommer aldrig igen känna rädsla när jag håller om dig eller kysser dig. jag kommer aldrig igen vara tvungen att ätas upp inifrån av ångesten efter dina lögner och svek, och jag kommer aldrig igen heller hata mig själv för att jag inte hade förtroende för dig. jag kommer aldrig igen känna mig underlägsen dig bara för att du satt djupt i mitt hjärta, och jag kommer aldrig igen gråta mig till sömns med den ständiga frågan varför.
jag kommer aldrig igen få känna av dem tecken du visar på att ditt mål i livet är att förgöra mig, att göra dig själv till min enväldiga kung med makten att till och med kunna ta mitt liv.
det hoppas jag iallafall..
jag kommer heller aldrig igen få känna dina hårda slag. jag kommer aldrig mer behöva stå ansikte mot ansikte med en parasit som försöker suga ur mig mitt jag. jag kommer aldrig igen behöva vara rädd för vad jag gör eller vad jag säger. jag kommer aldrig igen känna rädsla när jag håller om dig eller kysser dig. jag kommer aldrig igen vara tvungen att ätas upp inifrån av ångesten efter dina lögner och svek, och jag kommer aldrig igen heller hata mig själv för att jag inte hade förtroende för dig. jag kommer aldrig igen känna mig underlägsen dig bara för att du satt djupt i mitt hjärta, och jag kommer aldrig igen gråta mig till sömns med den ständiga frågan varför.
jag kommer aldrig igen få känna av dem tecken du visar på att ditt mål i livet är att förgöra mig, att göra dig själv till min enväldiga kung med makten att till och med kunna ta mitt liv.
det hoppas jag iallafall..
onödiga&bra KOMMENTARER:
Trackback
