Miyah

och jag hittar inga ord.

för vare sig dig som person, våran tid tillsammans, ditt beteende eller mitt egna beteende.
är du så modig så att du faktiskt vågar lägga en hand på mig så go for it, men jag orkar inte
sitta i det tysta hörnet och vara din hund längre. men å andra sidan vet jag vad som händer
om jag blandar in mannen i blå, och det är hemskt att se hur underlägsen du gör mig.

jag som trodde att det var över nu. inget mer skitsnack, inga mer hot och speciellt trodde
jag att det var slut med att bli kallad hora - och kollar man riktigt noga tycker nog många
att jag är skrattretande dum och naiv. jag kanske till och med förtjänar detta, eftersom jag
går på för många minor samtidigt.

och det som retar mig mest i detta, är hur du faktiskt fortfarande lyckas framkalla tårar och
tomhet i det annars så glada jag.

snälla lämna mig i fred och glöm mitt namn, för jag kämpar i en storm och det är jobbigt
så det räcker och blir över, jag behöver ingen orkan på köpet baby.

du har tagit mitt självförtroende, min respekt, min lycka, mina vänner, min frihet.
måste du ta detta ifrån mig också ?