Miyah

det är jobbigt att minnas en person, en tid med någon som man helst vill förtränga, iallafall för stunden. men ingenting i det här fallet slår känslan av att känna av den personens kvarliggande lukt på sina sängkläder, samtidigt som man känner tårarna rinna ner, utan avbrott. eller att somna och vakna gråtandes.

nej, nu ska jag glömma allt det hemska och gå och kolla på scrubs tills jag somnar. för om någon vecka tar tårarna och tomhetskänslorna slut. det kan jag lova.