min oväntade lögn
idag insåg jag att min såkallade kärlek till hösten är falsk, riktigt grymt råfalsk. det var nog när jag tittade ut och märkte så mörkt det var redan klockan fem, och löven drog iväg med den starka vinden.
jag har kommit på att för mig står hösten och vintern för oss. det var dem årstiderna som allt var perfekt på, så för mig är hösten att springa snabbt till bussen, hoppa av och sen springa snabbt hem till dig för att där inne , möta värmen, sparka av mig skorna och precis då känna lukten av mat som din pappa stått och lagat i köket. att fortsätta in i ditt rum, skratta åt något konstigt du slänger ut dig och gå och pussa lite på dina bröder. kanske till och med hjälpa dem med läxan någon gång. ja gud, dina bröder är saknade till max verkligen. sen antagligen simpsons för det var vårt gemensamma älskade program haha. hösten för mig är lika med värmen från dig och din familj. speciellt din värme. där har du något som jag aldrig glömmer bort, känslan av dig mitt i den pågående kylan där ute. du vet att vi träffades på hösten ? vi har de finaste minnena från höst och vinter tiderna ? våren också kanske, men inte i närheten ändå. om man ändå kunde dra tillbaka tiden baby. så det är väl lite självklart ändå att jag förväntade mig oss, den här hösten också? för det här är den första hösten utan dig på fyra år. =/ jag saknar dig.
minns du oss ? för det gör jag ♥
