natt,
jag tror inte att min mamma uppskattar att jag misstror människor som jag egentligen inte har någon anledning att misstro, speciellt när hon vet bakgrunden till det. jag tror inte heller att hon tycker om det faktum att vår historia till stor del går ut på socialen och polisen, men vi klarade av allt det tillsammans. en annan sak jag tror hon hatade var att lyssna på kuratorer och rektorer bara för att jag stannade kvar i tre för långa år hos någon som verkligen gjorde sitt bästa för att kväva mig både fysiskt och psykiskt.
men det jag tror hon hade hatat är om hon vetat att det stora ärret jag har jämte mitt vänstra öga egentligen inte är en "cykelolycka" utan det representerar ett helvete jag hade med någon jag trodde jag delade en stor kärlek med.
men mamma jag älskar dig och som du alltid säger så klarade vi oss genom dem där åren, jag var aldrig ensam om det. är du inte stolt nu när det har gått tio månader i frihet om fyra dagar ?
mami ja te volim i ostavila bi sve zivo za tebe ♥ förlåt om du hatar det faktum att jag är helt emot tillit till någon förutom mina vänner, men that's just me - and i gotta change , det vet jag.
