Miyah

baby det sägs att hjärtan som brustit blir starkare efter varje nedslag, men jag börjar tveka på den teorin för mitt hjärta har brustit tusentals gånger under mina uppväxt år av olika anledningar och varje gång jag försöker igen blir det svårare så jag undrar hur det kommer se ut om några år ? rädslan för den känsla jag blundat för ett tag nu griper mig hårdare och viskar att jag inte kommer undan. det är som en förföljare som springer efter en i mörkret, eller så kanske det är symbolen av skuggan av sig själv som man illusionerar fram att det där är en förföljare men i själva verket springer man från sig själv ? långt bort för den dära förföljaren skrämmer hål i hjärtat på en så man undrar vad man gjort för att vara rädd för sig själv, egentligen ? älskling känslan är bedövande på ett värre sätt än den starkaste drogen och tvingar du mig att springa från min skugga till förföljare ännu en gång så vägrar jag rakt av, för då tvärstannar jag mitt i allt och ser sanningen rakt framför mig, för den här gången ska jag veta vad det var som skrämde slag på mig och vad det var som fick oss att tappa balasen rakt in i förstörelsen,

jag kanske babblar på om oviktiga saker nu men jag vill få fram en rädsla för stark för att uttryckas i ord, så ha det i baktankarna ♥