Miyah

jag kan nog säga att den senaste veckans chock har börjat lägga sig. besviken är jag på att jag kunde ha så otroligt fel om en människa, men mami är nog snäppet värre med tanke på vad du var i hennes ögon och hur många gånger hon satt dig i försvar mot min misstänksamhet.

still, har jag fortfarande jättesvårt att förstå och inse hela situationens gång. det är riktigt svårt att verkligen trycka in i huvudet och hjärtat att jag verkligen aldrig kände dig. du (vem nu än det är) var en lika stor lögn som det du så fint kallade oss (vilka nu än det var), och det har jag jättesvårt för att acceptera. faktiskt så trodde jag att du var den sista personen som skulle kunna gå och snacka om mina familjeproblem, den sista personen som skulle kunna baktala mig bakom min rygg. men efter att ha sett bevis på alla anklagelser som riktades mot dig, så har jag absolut aldrig någonsin igen något att säga dig.

för jag är typen av människa som inte kan förlåta någon när den korsat mina gränser, och efter vad du gjort nu så lovar jag dig att utan min viljas tillåtelse så har du blivit ingen i mina ögon. och i mitt hjärta har du ingen plats längre, och det kommer du aldrig att få igen. jag är ledsen över misstagen jag gjort dig, men jag står iallafall för mina och jag bad om förlåtelse - jag gav dig en förklaring. jag känner absolut inget hat mot dig, för jag är inte en människa som hatar. jag känner verkligen total likgiltighet och ibland besvikelse över att jag ändå gav en person med ett riktigt nersmutsat rykte en chans att bevisa sig själv oskyldig. tyvärr spottade du på den enda kvar som trodde på dig i den här staden, jag förstår inte hur eller varför - men jag antar att dem hade rätt om dig.
och det sorgligaste är nog att min historia med dig är lika smutsig som din historia med alla andra.

kalla mig inte speciell, kalla mig inte ditt ex, påstå inte att du någonsin var min kille för du sa upp dig den rätten den 4e oktober. i mina ögon var vi officiellt aldrig tillsammans, i mina ögon är du inte ens död - du har aldrig existerat. 

från mig får du aldrig igen ens en blick, inte ett ord och inte ens en vibb.

men som sagt, jag hatar inte dig, så jag hoppas att du får ett bra liv och utnyttjar alla dina resurser på bästa sätt, framförallt hoppas jag att du lär dig från dina upprepade misstag, lär dig utvecklas som människa och framförallt hoppas jag att karma hoppar över dig.

"ciao mi corazon cuiadet mi querida, preciosa, me gustais tanto que ni puedes imaginar♥"
jag fick också vackra spanska ord - men jag tog aldrig åt mig av dem. det kanske hade varit svårare nu då.
vad vet jag.

jag vet bara att du aldrig funnits
aldrig kommer finnas
and that's a shame.

ska jag sätta färg på mina känslor
så är dem i den där grå-zonen
du brukade hata. i den här situationen
finns inget svart eller vitt, här finns bara
grått.

våra minnen är inte längre speciella för mig.
såsom du inte längre är speciell.

lögner,lögner,svek,otrohet, backstabb,lögner
falskhet
lögner
lögner
lögner,

jag hoppas du är nöjd med hur du avslutade allt.

"lögner."