Miyah

-baby won't you wait just a little bit longer?
-baby i'll wait!

söndergråtna nätter? hey jag undrar fortfarande vem du tror att du var för mig ? det mest irriterande i din del i det hela är sättet du skyllde över din beslutsångest på mig? haha honey bara för att du är lika feg nu som du var för sex år sen då dina rykten startade, så har du ingen rätt att snacka om att mina känslor till dig var det som hindrade "er", för du visste att jag tröttnat sjukt mycket på ditt beteende och vad du nu höll på med. baby säg mig vem av oss var det som bad den andre sluta höra av sig? haha du bad också mig vänta på dig medan du var stuck in the middle med ditt svidande beslutsångest, men till skillnad från vad motparten gjorde så orkade jag knappt vänta en vecka innan jag gjorde beslutet åt dig. du fick en deadline om du minns och du höll inte den, trodde du jag skulle vänta veckor, månader på dig? dina relationer bryr jag mig verkligen inte det minsta om, men att få mig att framstå som besatt, överkär och nervrak är ingenting jag låter dig göra. för en gångs skull kunde du gett sanningen och stått bakom dina känslor och snackat från ditt hjärta, DU BORDE SNACKAT OM DIN OSÄKERHET INTE MIN, IDIOT.
tyvärr fick du inte några söndergråtna nätter från min sida iallafall, du fick inte ens frågan varför om du minns.
jag stod definitivt inte på knä för någon och skrek varför ? mina känslor var ganska likgiltiga, accepterade läget och efter en vecka var du en vän i mina ögon och verkligen ingenting mer.

det är konstigt hur en människa kan förstora sig själv i spegelbilden av motpartens ögon

nu kanske jag framställer mig själv som ganska hjärtlös och kall, MEN. du kanske tog mig för en idiot, du kanske njöt av att missbruka mitt förtroende till dig, men guess what - jag var inte tillräckligt blåst för att ta åt dig mig av dina ord eller tårar. hade jag andats dina ord, kysst dina tårar och läst dina sms så hade jag nog, ja antagligen, varit några erfarenheter rikare om söndergråtna nätter och skitsnack om att skrika varför - men hey hjärtat otur för dig så var jag inte riktigt så dum i huvudet.

utse inte mig till offer i ert sjuka spel för jag var inte med och startade det

så egentligen går jag ur det här som vinnare, just för att i know real when it hits me - och du snygging, har aldrig, är inte och kommer aldrig bli något i närheten av real. förresten när du är ute och snackar din skit (version) av hur allt var så glöm nu inte ta med att jag sett dina tårar rinna för mig, NOT THE OTHER WAY AROUND!
CMOOK!

du hade nästan exakt en och en halv månad på dig att "bli av med mig". påskyndade du processen genom att hela tiden påminna mig genom samtal och sms om hur speciell, saknad och omtyckt jag var? men oops det kanske du inte berättade för folk? anyway, saknar sönder mig efter dig♥

har ni slutat lie about you nu eller? kanske märkt att problemet inte låg i mig? eller krävs det mer för att öppna ögonen?

STILL I RISE