Miyah

kommer du hem snart?
ibland undrar jag vad jag väntar på, kommer du ens hem igen?
jag har slagit sönder allt som gick att slå sönder för din skull,
KOMMER DU HEM?

läste nyss en sak som jag glömt att jag hade på datorn.
det är första gången på två månader som jag faktiskt
blivit lite ledsen. anledningen är väl klar, jag trodde bara
aldrig att du av alla skulle stå jämte och se på när jag
både blint och dövt stod mitt i ett sjukt invecklat spel
som jag val lös tvingats delta i. till en viss del är det
klart att jag förstår dig, egentligen kunde jag inte begära
det jag gjort av dig. men förstå mig med. du var den enda
jag litade på, hade du gett mig ditt ord och känt sympati
för mig och min situation, hade jag med lättnad tagit ditt
ord och varit sjukt lycklig.

men du lät dem spela sönder det där spelet, jag antar att våra år tillsammans-
det vi gjort för varandra - blev betydelselöst när det till slut blev svårt.
du valde bort mig , inte bara valde bort, du lämnade mig helt själv åt mitt öde,
och du visste att du var den enda med makten att göra det smärtfritt för min del.

i mina ögon var du en vän, någon som ändå stod mig nära och jag hade gjort
nästintill allt för din lycka. och förlåt om jag antog att du skulle ge mig samma
respekt tillbaka. jag hoppas iallafall att du förstår varför du är bortvald och dränkt
i mina ögon. men det betyder inte att jag är glad att det blev såhär.

minns du mig?