Miyah

ingenting känns bra längre. ingenting känns ens okej längre. jag har inget som får mig att känna lycka just nu. det låter helt hemskt med tanke på alla positiva saker jag har framför mig men jag borde sitta med i filosofi boken på 100 något sidorna och streta emot sartres. jag behöver komma ifrån den här staden jag behöver komma ifrån mitt förflutna för var jag än går var jag än vänder så finns den där. jag har inte glömt kommit över eller släppt det gamla jag vet inte varför jag har massa otalt med människor som numera är döda för mig. jag fattar inte varför. jag hade gett allt för att leva i nuet och fokusera på framtiden men det tar stopp det går inte. jag antar att jag är så här deppig också bara för william. för jag känner i hjärtat hur mycket vi börjar gå mot slutet fastän jag inte vill. just nu känns det som att jag bara gråter skriker och försöker komma ifrån allt men framtiden håller mig extremt hårt i det här greppet, de håller hårt om mina handleder.

jag och william är slut. imorgon kanske han kommer hit och sover här, isåfall kommer jag spendera varje minut med att bara älska honom för den han är dem vi är och det band vi har. för när han går lovar jag att jag kommer gråta och sörja honom.

fanfanfan